Nämligen detta: ”Kräver skatt på socker och läsk”. Jag tror inte ett smack på att högre skatt på sånt skulle ha någon större effekt. För vill man ha godis och läsk så köper man det hur mycket det än kostar.

Men det jag har tänkt mycket på är detta fikandet jämt och ständigt. Det ska vara en kaka eller en bulle hit, en godisbit eller en liten chokladbit dit, varje dag! Det är mycket vanligt förekommande på arbetsplatser, för att ta ett exempel. Säger man nej till sånt, pga att man vill undvika socker, så ses man som en konstig och udda person. Men varför är det så att det blir JAG som blir den konstiga personen när jag inte vill stoppa i mig sån skit till vardags? Och sen NÄR blev det normalt att stoppa i sig en massa socker dagarna i ändarna? En slät kopp kaffe funkar alldeles utmärkt för mig.

Med en ”massa socker” menar jag då även allt dolt socker som finns i mat, frukt och en massa onödiga kolhydrater. Äter jag en morot så undrar folk om jag bantar? NEJ, men jag föredrar att äta en morot framför en frukt. En morot mättar iaf ett tag. Äpple ökar hungern och banan är äckligt sött!

Nu är jag verkligen inte en perfektionist vad gäller socker. Men jag försöker att låta bli sånt så mycket jag bara kan. Och ska jag äta nåt sockrigt så ska det verkligen vara något som är riktigt gott, t.ex. Baileysglass! Men på det stora hela så mår jag allra bäst när jag är helt sockerfri. Vilket jag verkligen ska försöka vara NU!