Detta utspelade sig alldeles nyss:
4-åringen (E) sopar bort smulor från bordet. Jag vill inte ha det på golvet.
Jag: E, gör inte så.
Hon fortsätter, verkar inte ha hört.
Jag: (med lite skarpare röst): E!
E: (ser mig argt i ögonen): Men ska jag tjata på dig så? Mamma! Mamma! Mamma! Ska jag det, va?
Haha, hon är för härlig!
Ja, och det blir svårt att fortsätta försöka vara arg. :D
Haha :)
Hahahahahahaha!
// Kram
Haha, hon har det verkligen inte lätt. :D
underbara unge:))
Haha, förstår du som kom av dig :D
Det låter som en envis liten tjej omkring 1977 som kallades Ika då, ganska så handlingskraftig, Ngt har hon väl fått efter mor….liten men naggande go´
Eva: Jag kan inte tänka mig att jag varit som hon är nu. ;) Haha. :D