Såg på P3 Guld 2010 på SVT i tisdags.

Där uppträdde en för mig (då) okänd kille, Jonathan Johansson. Jag blev helt betagen i denna låten.

I det fina tunna ljuset
Står jag och väntar tyst
Sommaren är framför
Kvarteret nästan tömt
På människor och känslor
Ingen rörelse någonstans

Aldrig, aldrig ensam
Alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam

Men den fina tunna linjen
Mellan våran värld och din
Skär igenom varje ljud
Genom varje utsträckt tanke
Varje ansats att förstå
Varje sång jag någonsin sjöng

Aldrig, aldrig ensam
Alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam

Jag har längtat efter vårt
Efter händer med förnedring
Men den stora stora rädslan
Är inte här ikväll
Och det ekar mellan husen
Ingen rörelse någonstans
Bara fina tunna ljuset
Mellan våran värld och din

Aldrig, aldrig ensam
Alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam

Aldrig, aldrig ensam
Alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam